Dålig uppdatering
Det känns som att jag inte vet vad jag gör överhuvudtaget och inte vad jag vill heller.
Dessutom känner jag mej så fruktansvärt ensamen.
Anledningen till att jag inte har skrivit något om det här är att jag alltid låtsas
som att allt är jättebra och roligt.
Egentligen är jag nog rädd för att folk inte ska vilja vara med mej om
jag inte alltid är på toppenhumör och glad och rolig.
Jag menar folk gillar mej för att jag är lättsam och rolig att vara med och vad skulle då hända om jag inte var det?
Jag har ganska nyligen träffat en person som verkligen är genomsnäll
och troligtvis skulle lyssna på vad jag
säger istället för bara tycka att det är jobbigt att jag berättar varför jag känner mej nere.
Men jag tror inte jag ska säga något, personen får istället fråga om den skulle märka något.
Jag vill inte skriva något elakt om Mange, men jag har aldrig kunnat berätta viktiga saker för honom, eller rättare sagt så försökte jag i början men det var som att han fattade inte.
Jag tror att han försökte men en del människor kanske inte kan sätta sej i i andras situation.
Efter det så berättar jag inte så mkt för folk om saker som jag tycker är jobbiga eller varför jag är deppig för jag orkar inte berätta saker och sen bara upptäcka att dom bara tycker det är jobbigt att lyssna på.
Nej, nu ska jag gå och lägga mej.
Någon i huset äter surströmming(?!) så det stinker i trapphuset och nu även i köket för fläkten drar in lukten här.
Yummi:P
jag vet precis hur du känner och jag är exakt likadan och har alltid varit sån. som t.ex. nu när jag ska sluta är alla i chock, för ingen märker ju på mig när jag mår dåligt. jag visar alltid upp min glada sida även fast insidan är hur nere som helst.
för mig får du älta dina problem hur mycket du vill, för jag förstår hur det är att vara sån. och då behöver man verkligen någon som lyssnar, matte tycker ju också mest att jag är jobbig när jag är nere så jag säger sällan nåt till honom. men jag finns alltid här om du behöver prata av dig, för jag vet hur VIKTIGT det är att få göra det när man är som du, ja som vi är.
sen att jag är världssämst på att komma med lösningar och förslag är en annan femma, men lyssna kan jag. så tveka aldrig, jag finns här
Gud vad tråkigt att du känner så! Jag tror dock bara att det är en hel del inbillning inblandat.. Jag tror inte att nån skulle tycka att du var jobbig bara för att du inte var på toppenhumör. ALLA människor är deppiga nu och då. Jag är ju riktigt en sån där människa som ALLA ser som glad och som alltid skrattar, åt allt, men när jag inte gör det så förstår ändå mina vänner det också.. För dom är ju likadana. :D Förstår att det var jobbigt med Mange om det kändes som att han inte lyssnade på dig.. För den man är tillsammans med ska man ju verkligen kunna prata om ALLT med, och helst ska man ju förstå vad allt handlar om också.. Det är jag glad att jag och A har.. Men men, nu när du får en egen lägenhet och får börja leva lite igen kanske allt börjar kännas bättre. Sedan går vi ju mot ljusare tider nu också och har den här härliga vintertiden framför oss med skoter, skidbackar och allt det där. Du ska se att allt känns bättre snart! Kram på dig. :)