Min älskade lilla Carl Philip.
Han var världens roligaste och konstigaste katt;)
Han gillade vatten, badade mkt och badade även bastu.
Dessutom var han bästis med våran hund och han trodde att han var en hund.
Han var bästis me min häst också, även om han råkade bli sparkad så han tuppade av en gång. Men han ställde sej upp efter ett tag och var som vanligt igen.
Han har även sprängt kattluckan en gång, han tyckte de var förjävligt att pappa hade låst den när han och farfar höll på med elen i källaren. Så han tog sats, slängdes sej mot öppningen och spräckte plexiglaset.
Såklart helt oskadd efteråt. Bara nöjd över att få komma in.
Pappa och farfar var ju desvärre i chocktillstånd.
När Carre var nyfödd så tog inte hans mamma Cleo hand om han så vi var tvugna att mata han och hans syster med nappflaska och vara mamma till dom. Därför blev nog båda småkatterna lite konstiga,
men grymt roliga.
Har hört att han syster har muckat me en älg och gått fram till den och fräst åt den. Även hon gillar att basta.
Carre var verkligen en latkatt och gick aldrig ifrån våran gård, men en gång skulle han visst göra det och då kom bilen.
 Carre var borta i flera dagar och vi visste att något hade hänt, eftersom han alltid var hemma.
En dag i maj sa våra grannar att dom hade hittat honom.
Han låg i en buske brevid vägen.
Han var alldelens stel, men annars såg det ut som att han sov.
Att begrava honom var de svåraste jag har gjort i hela mitt liv.
Det tog flera timmar för mej att samla mej och tillslut skotta jord över honom.
Han var världens finaste och roligaste katt och jag kommer aldrig att glömma honom.

I will always love you, min lilla Carre.